Svenskt Ukrainastöd i en internationell kontext
Den 24 februari 2022 attackerade Ryssland, oprovocerat och i strid med internationell rätt, Ukraina. Denna attack var en eskalering av det angrepp som började redan 2014 med annekteringen av Krim och krigföring i östra Ukraina.
Det fullskaliga kriget har snart pågått i tre år och har, oavsett vad som händer i närtid, förändrat säkerhetsläget i Europa för lång tid framöver. Västvärldens tydliga respons med omfattande sanktioner mot Ryssland samt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina indikerar att de flesta inser att Rysslands agerande är ett hot inte bara mot Ukraina utan hela den demokratiska världsordningen. I detta sammanhang är det centralt att förstå att i en militärkonflikt är relativ styrka avgörande, därför är sanktioner mot Ryssland och stöd till Ukraina ömsesidigt kompletterande insatser. Ansträngningarna måste syfta till att både minska Rysslands förmåga att föra krig och samtidigt stärka Ukrainas motståndskraft.
Den här rapporten fokuserar på den andra delen av det styrkeförhållandet, alltså det militära och civila stödet som Västländerna bidragit med för att stärka Ukraina.2 Vi svarar på frågor om det internationella stödets storlek och samman-sättning samt olika länders relativa bidrag. Vi diskuterar också stödets storlek i förhållande till andra extraordinära utgifter i samband med tidigare konflikter och kriser. Vidare redogör vi för det svenska stödet och hur det hanteras i statsfinanserna i mer detalj. Rapporten sätter också dessa utgifter i ett bredare perspektiv. Hur stora är utgifterna i relation till den expansion av försvarsutgifter som följt av ett allt aggressivare Ryssland och hur förhåller de sig till olika scenarion för vad ett relativt framgångsrikt Ryssland skulle innebära? Hur mycket satsar Ryssland på militär upprustning och hur mycket skulle krävas av Europa för att matcha dessa utgifter? Hur stora är kostnaderna för åter-uppbyggnad av Ukraina? Varför använder inte Västländerna de frysta ryska reserverna för att finansiera Ukraina idag istället för att belasta de egna stats-finanserna med dessa kostnader?
Rapporten är skriven av Torbjörn Becker, Anders Olofsgård, Maria Perrotta Berlin och Jesper Roine, Östekonomiska institutet (SITE), Handelshögskolan i Stockholm.