Översyn av det finanspolitiska ramverket
Finanspolitiska rådets skrivelse till den parlamentariska kommittén
Översynen en naturlig del av den finanspolitiska processen
Det finanspolitiska ramverket ska ses över vart åttonde år. En parlamentarisk kommitté tar därför nu ställning till saldomål och skuldankare inför nästa ramverksperiod 2027–2034. Finanspolitiska rådet har med anledning av detta sammanfattat viktiga principer i en skrivelse till kommittén.
Pdf, 173.6 kB.
Viktigt att ramverksperioden respekteras
Det är viktigt att förändringar i ramverket inte tillämpas förrän 1 januari 2027 – dvs. efter nästa val. Då kan diskussionen om dess utformning föras på ett partipolitiskt neutralt sätt utan att påverkas av kortsiktiga politiska överväganden. De räkneexempel som figurerat i debatten fokuserar ofta på effekter av permanenta förändringar av saldomålet men utgångspunkten bör vara att en förändring är temporär och endast gäller för perioden 2027–2034. Därefter ska en ny översyn göras.
Förändringar bör motiveras tydligt
En förändring av saldomålets nivå bör motiveras tydligt. Av de motiveringar som förts fram i debatten menar rådet att det starkaste skälet är att det finns behov av tillfälligt högre offentliga utgifter som också kommande generationer kan ha nytta av. Om den totala utgiftsnivån ska höjas mer permanent bör det i stället finansieras med skatter. Rådet har tidigare lyft fram flera områden som mot denna bakgrund förtjänar en fördjupad analys: klimatrelaterade åtgärder, investeringar i statlig och kommunal infrastruktur samt försvarsinvesteringar. En sådan analys borde redan ha gjorts, särskilt inom klimatområdet. Kommittén måste nu ta sig an dessa frågor. En tydlig motivering av förändringar i saldomål och skuldankare är en förutsättning för uppföljning och ansvarsutkrävande.
Skuldnivån behöver ta höjd för djupa kriser
De resurser som under nästa ramverksperiod frigörs av en sänkning av saldomålet måste ställas mot effekterna det får på den offentliga skulden. Det går inte att med säkerhet argumentera för att en viss skuldnivå är den rätta. Enligt rådets bedömning skulle dock även en skuld på upp emot 50 procent av BNP innebära att det fortfarande finns marginaler för att klara en djup kris med stora offentligfinansiella påfrestningar. Ett balansmål eller ett saldomål på -0,5 ryms båda inom ramen för detta, särskilt om ett sådant mål bara skulle gälla till 2034 då nästa revidering sker.
Finanspolitikens roll i stabiliseringspolitiken bör förtydligas
Samspelet mellan finans- och penningpolitik påstås ibland inte ha fungerat tillräckligt väl. Ibland läggs ansvaret för detta på det finanspolitiska ramverket eller på ordningen med en självständig centralbank. Att nuvarande ordning medfört samhällsekonomiska förluster är dock inte belagt. Ändå finns det skäl att i den översyn som nu görs tydliggöra finanspolitikens stabiliseringspolitiska roll. Det kan vägleda politiken och underlätta utvärdering.
Tidigare studier som rådet gjort visar att finanspolitiken under de senaste 20 åren huvudsakligen varit kontracyklisk och därmed bidragit till att stabilisera ekonomin. Rådet menar att det bör framgå av ramverket att finanspolitiken, genom att vara kontracyklisk, normalt ska understödja penningpolitiken och därmed främja inflationsmålets trovärdighet. Särskilt kan finanspolitiken behöva komplettera penningpolitiken i syfte att undvika omfattande tillgångsköp eller alltför stora ränteförändringar på kort tid.
Det så kallade instruktionsförbudet inom penningpolitiken är centralt men är förenligt med en regelbunden och öppen dialog mellan finans- och penningpolitiska beslutsfattare. En sådan är önskvärd och en förutsättning för ett effektivt samspel dem emellan.
Viktigt med bred förankring och realistiska förväntningar
Den breda förankringen av det finanspolitiska ramverket i Riksdagen är en viktig förklaring till att det har fungerat väl. Det är av stor vikt att en motsvarande enighet kan skapas också vid denna översyn.
I debatten framstår det ibland som att ett lägre saldomål ska vara lösningen på ett stort antal samhällsekonomiska problem. Rådet vill understryka att de resurser som frigörs av ett lägre saldomål under nästa ramverksperiod är begränsade och kommer att behöva åtföljas av effektiviseringar och prioriteringar. Man bör därför ha realistiska förväntningar på vad en förändring av saldomålet kan åstadkomma.